Image Image Image Image Image Image Image Image Image

Blogg - Ledarskaparna

18 Apr

By

Ledningsgrupper – Sluta stressa organisationen!

18 april, 2017 | By |

Under det sista året har det slagit mig att det är dags för ett paradigmskifte i mindset i många ledningsgrupper. Det sitter djupt rotat att driva på, sätta stretchande mål och att hitta effektiva standardprocesser som ska införas i organisationen. Detta fungerade bättre förr, idag blir det istället en negativ stress i organisationen som gör att prestationsförmågan går ned.

Det ser annorlunda ut nu. Förändringarna går extremt mycket snabbare vilket gör att den ”standardprocess” som fungerar bäst nu – och som kanske tar ett år att implementera – är inte ens second bäst ett halvår senare. Organisationen upplever att de ständigt ligger efter och när det pågår över tid försvinner till slut motivationen. Utbrändhet och sjukskrivning blir det för en del. Ofta vill ledningen ha högre innovationstakt och man vill ha mer egna initiativ men de ser inte vilka strukturer som hämmar, t.ex. komplexa målstyrningssystem och rigida produktions- och leveransprocesser mm. Det gäller mer eller mindre lika mycket mindre tjänsteproducerande företag, alltså inte bara de stora bolagen!

Så vilket mindset behöver ledningen då!? Jo, ett mindset som är inställt på att arbeta fram bästa tänkbara förutsättningar för att ge handlingsutrymme i organisationen och för att förstå mål och vision på djupet. Avdelningsmål och gemensamt mål. Ett handlingsutrymme som innebär att avdelningar i princip själva organiserar sitt arbete och inte blir överrösta med centrala aktiviteter och pålagor. Jag vet inte hur många mellanchefer jag träffar som ser ut som spöken i sina stressade ”jag pallar max tre månader till” ansikten. De allra flesta av dessa mellanchefer vill ju leverera, eller hur!? De behöver få ett större eget handlingsutrymme och i en del fall en djupare förståelse för vilka mål som ska uppnås.

En VD jag pratade med tyckte detta först lät som ”kom-ba-ja” och en övertro på att medarbetarna kommer att ta eget ansvar. Den responsen gjorde att vi kom in på betydelsen av att alla är införstådda med att målet gäller, dvs om avdelningen inte når mål (1-2 försök…!?) behöver VD/ledningen och mellanchef reflektera över vilka ändringar som behöver göras.

Fundera gärna på om även ni tillhör den skara ledningsgrupper som överstyr mellanchefer och ”pepprar” dem med centrala aktiviteter och pålagor. Vilka 2-3 saker skulle ni i ledningen kunna göra för att skapa mer handlingsutrymme och säkerställa att organisationen förstår målet och visionen på riktigt?

Och vem vet… vrider ni på mindsetet i ledningen, så kanske ni efterhand får mer tid över till strategiska frågor och själva känner er mindre stressade!?

24 Jan

By

Styr du företaget enligt rondell- eller stoppljusprincipen?

24 januari, 2017 | By |

 

 

Vi har varit på lärresa och fått nya perspektiv på företagande och vår syn på detta utmanad.

Visste du att det passerar 40% mer trafik genom en rondell jämfört med en korsning med stoppljus. Dessutom sker det färre olyckor. Vad är skillnaden? Vid stoppljusen tar du inget eget ansvar, det är ljusen som styr och bestämmer åt dig, till den grad att även om det är fel på systemet så dröjer det länge innan du vågar ta eget initiativ (oftast på grund av frustration). I en rondell finns bara ett fåtal regler och det är upp till var och en att ta eget ansvar och anpassa sig. Det intressanta är att alla gör det (de flesta mer eller mindre bra) och ”effektiviteten” blir därmed högre.

Ta nu denna metafor in i företagande där stoppljusen representerar ”command and control” och rondellen autonomi.

Om vi tittar på resurserna i ett företag och definierar två grupper. VA – Value Added resources (värde adderande resurser) dvs. de som skapar direkt värde för kund och genererar intäkter. NVA – Non Value Added (Icke värde adderande) dvs. alla andra i företaget som inte skapar direkt värde till kund men kanske skapar indirekt värde (tycker de själva i alla fall). Exempel på de sistnämnda är chefer, staber, supportfunktioner mm. som finns till för att kontrollera, följa upp, rapportera, skapa system mm. Denna kostnad kan uppgå till avsevärda summor på vissa företag (30-60%) och har en viss tendens att öka ju mer ”command & control” man vill införa eller kanske är det mer ”control” man vill införa (se fabeln om lejonet och myran). Paradoxen med VA och NVA är att i många företag har NVA högre status, högre lön och är allmänt mer attraktiv att tillhöra än VA. Detta skapar en stor utmaning om man vill förändra rådande organisationsstruktur.

Hur är förhållandet mellan dessa grupper i ditt företag? Vilket värde skapar egentligen NVA hos er eller kan det tom vara så att era NVA tar bort ansvarstagande? Hur roligt och engagerande är det att vara VA?

Tänk om man kunde skapa ett företag som jobbade enligt rondellmetaforen fullt ut med ansvarstagande medarbetare och team. Där alla verkade enligt VA och NVA resurser knappt fanns i företaget.

Vi besökte ett sådant företag i södra England som hade lyckats med just detta. Det består av ingenjörer som jobbar inom en högteknologisk bransch (flygindustrin). Varje ingenjör verkade som ”egen företagare”, med ansvar för sitt eget resultat. De hade ansvar för allt från att skaffa kunder, produktutveckla, offerera, samverka i projekt mm. De verkar i en ytterst konkurrensutsatt bransch och det var roligt att se hur kreativa de var att hitta nya produkter och affärsmöjligheter för framtiden. De var mycket medvetna av omvärlden och dess påverkan på deras verksamhet och ”väntade” inte på att en ledning, en stab eller dyl. skulle tala om för dem vad de skulle göra. Det fanns varken ledningsgrupp eller chefer. Ägarna fungerade som mentorer och sponsorer, den dagliga verksamheten rullade på utan command & control. Ansvaret låg hos dem som skapar värde för företaget

Fanns det då ingen styrning? Jo, ramarna bestod av sådant som de anställda måste följa och rätta sig efter, såsom legala krav, säkerhets- och kvalitetskrav, samt andra riktlinjer som gäller för flygindustrin. Dessa krav var inte förhandlingsbara. Allt annat var däremot upp till var och en att förhålla sig till även om det fanns ett antal rekommendationer.

Vid första anblick blev vi väldigt utmanade i vårt tänkande om företagande och team. Ett företag utan chefer, går det? Hur fungerar samverkan för hela företagets bästa när var och en driver ”eget”? Vad händer när det inte fungerar? Dessa och många andra frågor rörde sig i våra huvuden. Efter att ha hört ägarnas version fick vi också träffa medarbetarna som bara förstärkte det ägarna hade förmedlat. Vi reflekterade internt över vad vi hörde och vred och vände på våra egna reflektioner och rädslor. Vår slutsats så här långt är att detta är klart intressant och kanske tom. nödvändigt inom framtidens företagsledande både ur ett ekonomiskt perspektiv men kanske än mer utifrån att attrahera den nya generationens medarbetare.
En övergång till denna typ av företagsform skulle säkerligen inte ske friktionsfritt, men man kan börja med tankeexperimentet ”hur kan vi få mer rondelltänk i vårt företag?”. Då kanske vi ändå kan påbörja en förändringsresa mot något som vi över tid ändå inte kan värja oss mot?

23 Nov

By

6 vanliga fallgropar i förändringsledning

23 november, 2016 | By |

forandringsledning-1024x417

Förändringsledning är nog det svåraste ledarskapet som finns. Inte i något annat sammanhang kommer våra olikheter fram på ett så tydligt sätt. Olikheter i värderingar, principer och normer och tidigare erfarenheter av förändringar och förändringsledare, individuell förändringsbenägenhet och inte minst, gruppens sammanhållning och förtroendet för dig som ledare som sätts på hårt prov. Allt i en enda stor röra, med en detonator i form av den initierande informationen som på några ögonblick tolkas av varje enskild individ helt utanför din kontroll. Tolkningar som inte helt sällan leder till lika många olika uppfattningar om situationen som antalet personer den berör.

Vare sig det gäller uppsägningar, kontorsflytt, förvärv, omorganisation eller bara ny kaffemaskin… I stort sett alla sammanhang utlöser förändring känslor hos människor, känslor som många dessutom har svårt att sätta fingret på och ännu mindre är beredda att prata om. Att hantera sådana situationer framgångsrikt ställer höga krav på ledarskapet.

I mitt arbete stöter jag ofta på liknande mönster. Orsaken är ganska enkel: i alla sammanhang handlar det om människor. Vissa gör det riktigt bra medan andra har det lite tuffare, men en sak har en majoritet av världens organisationer gemensamt. Stora mängder energi går åt till oro, spekulation, misstro, frustration och stress, mycket på grund av bristande förändringsarbete. Nedan följer några av de vanligaste fallgroparna som jag stöter på i organisationer.

Underskattning av förändringsstarten

Som chef och ledare vet du innan dom andra. Vet vad som skall hända, vad som måste göras, vad som behöver förändras. Du har bearbetat det ett tag innan det kommer ut. När det äntligen är ute, vill vi komma till skott och börja göra så fort som möjligt. Vi glömmer ofta att det är nytt för andra. Så ha inte för bråttom med att skrida till verket. Ge människor en chans att reflektera och involvera medarbetarna i dom centrala frågeställningarna. Resonera både individuellt och i grupp kring utmaningar, hur vi bäst går tillväga, vilka hinder som kan uppstå och hur vi bäst hanterar dom.

Otydligt ”Varför”

Ibland tror vi att ett brandtal, ett mail eller en presentation räcker. Känns bra inom sig själv i varje fall… Men kommunikation är svårt. Du får vara en oerhört skicklig talare om det skall räcka. Efter att medarbetare informerats om förändringar, spretar tolkningarna vilt. För lite fokus läggs på att skapa en tydlig bild av varför det vi skall göra behöver göras, vad bakgrunden är och vad vi skall åstadkomma på sikt. Se till att ”Varför” är glasklart, inte bara för dig utan även för andra. Försäkra dig om att alla förstår varför vi behöver göra det här.

”Det här är inga konstigheter”

Oftast är det ju inte det. Men att gå ut för tidigt med ett budskap om att allt är genomtänkt, att det inte finns några problem eller hinder och att saker och ting kommer gå som en dans, sänker ditt förtroende i organisationen. Som chefer kan vi aldrig förutse allt. Vi kan inte alla våra medarbetares vardag, deras uppgifter och processer. Vi vet heller inte deras personliga preferenser eller hinder för förändring. Det är omöjligt att överblicka alla möjliga konsekvenser av de beslut som fattas. Så om du ger en förespegling om att så är fallet, kommer människor att döma dig som naiv, okunnig och inkompetent.

För lite dialog

Beslut om förändring ligger i chefsrollen. Att få andra med sig på förändringen ligger i ledarrollen. Skickliga förändringsledare involverar medarbetarna i processen. Andra håller tummarna och hoppas att medarbetarna fattade vad dom skall göra, eller tror att budskapet dom levererade var så tydligt att det inte kan missuppfattas. Dialogen efter detonationen är avgörande, och allt för många chefer är inte tillräckligt tillgängliga efter detonationen. Många undviker dessutom att bjuda in till dialog, ibland av rädsla för att få en fråga man inte kan svara på. Kanske för att man själv inte är övertygad…

Är DU med…?

För att koppla an till punkten ovan; tro inte att du kan vara framgångsrik i att driva en förändringsprocess som du själv inte tror på. Vi läcker som såll. Andra ser igenom dig direkt. Se därför till att du har det du behöver, vet det du behöver veta och gillar idén innan du sätter igång. ”Skall jag gilla idén med att säga upp 30 procent av mina medarbetare?” kanske du tänker. Nej, du skall gilla idén att skapa förutsättningar för de resterande 70 procenten att ha ett jobb att gå till på lång sikt. Ditt eget mindset till förändringen är helt avgörande för hur du kommer att lyckas.

Det går inte över av sig själv…

En förutsättning för att acceptera förändring är att lägga det gamla bakom sig. Ibland kan vi tycka att vissa personer klamrar sig fast allt för hårt i det som varit, och inte vill acceptera det nya. Så är det. Många ledare väljer att ignorera de medarbetare som ständigt pratar om att det var bättre förr. Resultatet av det blir oftast brist på förtroende åt båda håll. Missnöje som riktas åt förändringar försvinner väldigt sällan av sig själv. Så hantera dom individer som klamrar sig fast vid det gamla. Hjälp dom att förstå varför det är nödvändigt. Be dom berätta om känslan. Ge dom rak och ärlig feedback om det inte hjälper. Att släppa taget om det gamla är helt avgörande för oss alla när det kommer till att hantera förändring.

02 Nov

By

Ledarutvecklingsprogram är en bra investering – om det görs rätt! Och slöseri med resurser om det görs fel!

2 november, 2016 | By |

blogg-nov16Du känner att du är i behov av att utveckla din förmåga att få andra att gå åt det håll du önskar, men att de gör det utifrån ett eget val. Det händer mycket i företaget och i omvärlden som gör att detta behov förstärks. Du har blivit antagen till och ser fram emot att gå företagets ledarutvecklingsprogram. Programmet ger dig och dina kollegor flertalet insikter och nya verktyg och du ser fram emot att använda och utveckla dessa i ditt dagliga arbete. Väl hemma blir verkligheten inte riktigt så som du tänkt dig. Den entusiasm som du kände när programmet avslutades, blir som bortblåst när du märker att tiden inte finns, mandat eller stöd från högre ledning saknas och förebildsledarskapet hos samma ledning lyser med sin frånvaro. Kort sagt; förutsättningarna för att du ska kunna agera utifrån det du uppfattar vara företagets nya krav på ledarskapet, finns helt enkelt inte.

Känner du igen dig i ovanstående?

Vi ser detta alltför ofta, att en investering i ett ledarutvecklingsprogram kanske bara är ett sätt för koncernledningen eller HR att ”bocka av” en aktivitet. Vi ser en helt annan effekt av en sådan investering när ledningen har förståelse för att man genom att stärka chefer och ledarkulturen, kan stå bättre rustade inför utmaningar och strategidiskussioner.
Jag läste nyligen en intressant studie som visar när investeringar i ledarutvecklingsprogram är slöseri, respektive en investering (CCL), med företagets ekonomiska resurser.
Företag som har ett välgrundat och genomarbetat syfte för sin ledarutveckling, och som är seriösa med den, har en tydlig strategisk fördel av satsningen utifrån ett antal olika perspektiv;

  1. Bättre ekonomiskt resultat
  2. Behåller talangerna
  3. Bättre utväxling av strategiska planer
  4. Bättre förändringsmedvetenhet

Men vad ska man då göra? Vad har effekt och vad har det inte? Vad är inspirerande, men inte mer än så? Vad är utvecklande och relevant och dessutom användbart när cheferna kommer hem till sin vardag och ska omvända teori till verktyg i vardagen?

Detta fungerar inte

  1. Inspirerande talare eller böcker som inte åtföljs av processstöd
  2. Utveckla ledarskapet utan att knyta det till företagets specifika mål samt affärs- och ledarskapsutmaningar
  3. Ledarskapsprogram utan engagemang och stöd från högsta ledningen

Detta fungerar

  1. Koppla ledarskapsutveckling till ett långsiktigt lärande och inte en inspirerande engångshändelse. Varva gärna klassrumsutbildning enligt 70/20/10 modellen, där 10% är klassrumsutbildning, 20% är lärande av andra och 70% är lärande i vardagen. Vi arbetar med flera företag som tillämpar denna modell med stor framgång.
  2. Ha alltid förändringsinitiativen kopplade till verkligheten i omvärlden. Vad händer runt omkring vårt bolag (kunder, ekonomi, konkurrenter osv) som påverkar oss eller kommer att påverka oss? Det skall finnas ett tydligt ”varför” till den förändring som krävs och som man förväntar sig av en investering i ett ledarutvecklingsprogram.
  3. Ha verkliga ledarskapsutmaningar att jobba med i programmet i stället för fiktiva scenarios. Deltagarna behöver förstå och få insikt i att det krävs en förändring hos dem för att driva den förändring som önskas eller krävs. När man som chef prövar ett nytt beteende i vardagen, kan man tex utvärdera resultatet genom att svara på följande frågor
  1. Vad var uppgiften; vad ville jag åstadkomma?
  2. Vad hände?
  3. Varför blev det som det blev? (vad fungerade; fungerade inte; ….)
  4. Vad lärde du dig? (Vad kunde varit mera effektivt; vad kunde du gjort annorlunda?

Ha gärna en sparringpartner (mentor eller kollega) som utmanar dig i dina svar. Genom att säkerställa att lärandet fortsätter långt efter att vi ledarskapskonsulter har lämnat scenen, ökar chansen att företagen når önskad effekt av sina insatser.

12 Okt

By

Vilket förhållningssätt har din VD och ledningsgrupp till varumärkesarbete!?

12 oktober, 2016 | By |

a_js-bloggVarumärket blir allt viktigare, social media är en av krafterna som driver på. De flesta inser numer att våra förväntningar och känslor vi har för ett företag styr våra beslut. Även ingenjörstunga B2B företag investerar mångmiljon belopp i varumärkessatsningar. Men är det värt det?

Under det sista året har jag arbetat med ledningsgrupper där varumärkesarbete varit en av huvudfrågorna. Det har varit fascinerande att se hur olika ledningsgrupperna förhåller sig till varumärkesarbetet. I en ledningsgrupp såg man varumärkesarbetet som marknadsavdelningens uppdrag, där fick de stor hjälp av en kommunikationsbyrå. I den andra ledningsgruppen arbetade man tillsammans med både ägargruppen och övriga chefer.

Säkert har du redan räknat ut vilket förhållningssätt jag tror på, det är ingen ”kioskvältare”. Min poäng är dock att peka på några situationer och vad konsekvenserna kan bli av de olika förhållningssätten.

Situation nr 1.
Man behövde förklara internt varför man skulle satsa på varumärkesarbetet, i båda fallen behövde man mer gemensam kultur och arbetssätt för att bli tydligare ut mot kunderna. I det ena fallet satsade man hårt på att kommunicera i olika kanaler, varav VD-brevet var en av kanalerna. I det andra fallet använde VD personaldagar som forum och berättade tillsammans med ledningskollegor varför man ville göra satsningen, där startade man dialogen med medarbetarna direkt. Ni förstår skillnaden i effekt!?

Situation nr 2.
Varumärket är tydliggjort och implementeringen (re-lansering) ska påbörjas. Insikten om att chefernas förebildsledarskap är en framgångsfaktor är på plats i båda ledningsgrupperna och man diskuterade på vilket sätt cheferna skulle ”arbeta in det i egen enhet”. I det ena företaget slutade det i de flesta fall med en extra punkt på gruppens dagordning eller som ett mail till gruppen. I det andra fallet slutade det med att cheferna på eget initiativ satte in extra halvdags ”varumärkesmöten” med sina grupper. Ni förstår vart man fick mest pay-back på investerad krona…

Så, fundera därför gärna på frågorna nedan innan ni eventuellt delegerar bort varumärkesarbetet.

Tre nyttiga frågor att ställa till din ledningsgrupp.

  1. I vilken grad har ni utvärderat varumärkesarbete som ett alternativ bland andra strategiska satsningar?
  2. Vilken del i varumärket (varumärkesplattformen) är viktigast att stärka på kort respektive lång sikt?
  3. Vid ett nytag av varumärkesarbetet; vilka delar ska ni i ledningen göra själva och vilka kan ni delegera?

03 Okt

By

Vässa ledningsgruppen med fem kritiska frågor

3 oktober, 2016 | By |

vd-tidnMånga vd:ar börjar i fel ände när de ska sätta samman eller utveckla sin ledningsgrupp. Fem kritiska frågor kan ge dig ett bättre avstamp i förändrings- och förbättringsarbetet.


Har ni bestämt er
för att ta tag i ledningsgrupparbetet? Tyvärr ser jag att alltför många tar sin utgångspunkt i en föråldrad chefsstruktur när de ska utveckla ledningens arbete.  De principer för ledning och beslutsfattande som ni bestämmer er för i ledningsgruppen kommer påverka hela organisationens arbetssätt, oavsett om ni är 15 eller 500 personer! Fundera därför på frågorna nedan innan ni sätter igång.

Under de senaste åren har kundkraven förändrats rejält och de flesta branscher är idag kunskapsintensiva. Kunderna ställer höga krav på snabba lösningar som dessutom ska vara kreativt kundanpassade. Detta ställer andra krav på ledningen än tidigare.

Det är knappast någon nyhet att värdeskapande arbetet i allt större utsträckning sker i snabbfotade nätverksteam med representanter från olika avdelningar. En del satsar på ledarskapsutveckling för att bättre kunna hantera de nya förutsättningarna, men det hjälper sällan långsiktigt om den underliggande strukturen i ledningsgruppens arbete fokuserar på traditionella nyckeltal, centraliserat beslutsmandat och på att avdelningsbudgetar hålls.

Jag ser alltför ofta att det är just denna, ofta föråldrade, ledningsstruktur man tar utgångspunkt i när man ska utveckla ledningsgruppen. Många vd:ar börjar också i ”fel ände” ände när de funderar på vilka personer som ska vara med i ledningsgruppen istället för att fundera på vad ledningsgruppens uppdrag egentligen är.
Uppdraget kanske ska handla om att staka ut en tydlig riktning och att förenkla vardagen för projektansvariga och processägare? Traditionellt budgetarbete och affärsplaner nedbrutna i avdelningsaktiviteter fungerar inte längre bra när ständigt förändrade projektsamarbeten bestående av personer från olika avdelningar blir allt viktigare.

Frågor att fundera över innan du påbörjar utvecklingsarbetet.

  1. Vad är det egentliga skälet till att ni behöver förbättra ledningsgrupparbetet?
  1. Om du fick starta från scratch nu, vilka delar av ledningsgrupparbetet skulle då inte vara med?
  1. Vad skulle vara ledningens primära uppdrag? Utifrån det, vilka kompetenser behöver ni ha med i gruppen?
  1. Vad skulle vara hörnpelarna i en alternativ ledningsstruktur? Några utvalda huvudprocesser som skär genom organisationen med processägare eller några få aktuella ”superprojekt”?
  1. Hur vill du att beslutsfattandet ska fungera i organisationen, kanske kan mer operativa beslut tas direkt i arbetsprocesserna och i projekten?

13 Sep

By

Hur mycket ”Group Think” finns i din ledningsgrupp?

13 september, 2016 | By |

grupptankVet du vad Group Think är? Enkelt svar är när alla tycks tycka lika men egentligen inte. Vid första anblicken tänker man kanske att det är väl ett idealläge när vi alla är överens, eller? Men dyker man in i företeelsen Group Think så är det inte lika positivt. Det finns många exempel i historien när man tagit felbeslut pga av Group Think. Vissa påstår att ENRON råkade ut för det. De fick sån hybris och tyckte att de var odödliga pga tidigare meriter. De hade dessutom en mycket stark ledare som inte gärna ville bli emotsagd. I en sådan omgivning är det nog svårt att vara djävulens advokat och sticka ut hakan och påstå något annat, speciellt om ingen har bett om det.

Wikipedia om Grupptänkande (engelska: Groupthink): ett begrepp ursprungligen myntat av Irving Janis, är ett psykologiskt fenomen som kan inträffa i en grupp då medlemmarna i gruppen värdesätter konformitet och viljan att uppnå enighet högre än ett kritiskt förhållningssätt mot sina egna idéer. Gruppmedlemmarna har ett starkt kritiskt förhållningsätt mot idéer som inte överensstämmer med gruppens.

Group Think uppstår t.ex.

 

  • när ledaren har ett jätte Ego och anser att hen har rätt i allt
  • när medlemmarna i teamet har en överdriven överskattning av chefen
  • man vill ha bekräftelse av chefen och därför säger det som man förväntas säga/göra
  • när gruppen är alltför homogen
  • när tilliten är låg i teamet
  • när man inte kan hantera konflikter
  • ……..

Vi är ett flockdjur och vår största rädsla är att inte få tillhöra flocken. Har flocken en stark gemensam uppfattning om en fråga krävs det mycket mod av en enskild medarbetare att motsäga flocken. Detta blir givetvis än svårare om det inte finns de rätta förutsättningar i teamet som inbjuder till att ha avvikande åsikter.
Hur skapar man då de rätta förutsättningarna för att motverka Group Think?

Mitt enkla svar är att alltid uppmuntra teammedlemmar att ha avvikande åsikter.
Går ett viktigt beslut för lätt så be alla i teamet att ”sova på saken” och till nästa möte komma med motargument och större förståelse för konsekvenserna av beslutet.

Har du egna erfarenheter?

 

27 Maj

By

Curlas det för mycket med morgondagens medarbetare?

27 maj, 2016 | By |

 

 

 

curlingJag tänkte sticks ut hakan och skriva en lite annorlunda blogg utgående från mina erfarenheter som relativt nybliven farfar.
Jag har den stora förmånen av att vara farfar till en underbar liten tös på drygt 2 år. Lite då och då kallas farmor och jag in för att ”underlätta” vardagen för tösens föräldrar, hämtning, lämning, osv, vilket vi givetvis gör med glädje. Vid dessa tillfällen har jag iakttagit intressanta företeelser på lekplatser och andra ställen där det kryllar av småttingar med sina föräldrar eller far- och morföräldrar. Dessa iakttagelser är givetvis mina egna och inte vetenskapligt underbyggda, men jag har sett det tillräckligt ofta för att vara lite fundersam kring dessa småttingars framtida roll som medarbetare och anställda, kanske även chefer!

Så, vad är det jag ser? På lekplatsen kan två ungar ha olika uppfattningar om vem som exempelvis skall ha en specifik spade. På min tid fick barnen reda ut sina ”konflikter” själva, vilket de alltsom oftast klarade bra utan vuxnas inblandning. Vår roll var att övervaka.) så att ingen blev skadad. Men det jag ser idag är att föräldrar ingriper direkt och låter inte ungarna själva försöka reda ut problemet” Mamma eller pappa kan säga ”nämen nu var det lilla xxx som hade spaden så då låter vi hen behålla den” och tar tillbaka spaden till den ”rättmätiga” ägaren. Detta sker oavsett om det gäller ens eget eller någon annans barn som tagit något. Föräldrarna reagerar dessutom omedelbart, nästan reflexmässigt. Vad är man rädd för tänker jag? Varför är de så snabba att tillrättalägga och lägga sig i? Är det deras egna konflikträdslor som kommer fram? Å andra sidan kanske man kan säga att agerandet visar på och lär ut hänsyn till de små, eller gör det det?

Det som gör mig fundersam (kanske en yrkesskada hos mig som ledarskapskonsult J) är vad det är vi egentligen lär barnen? Tar vi över deras egen möjlighet och ansvar att träna på att hantera konflikter? Vad händer när de blir större och föräldrarna inte finns där? Hur blir de som lagspelare i yrkeslivet när de själva inte får prova att lösa konflikter eller meningsskiljaktigheter?

Apropå curling, man kan undra om samma föräldrar är chefer i yrkeslivet J!? Vi ser en hel del curlande bland chefer när vi är ute i olika uppdrag. Medarbetare som år efter år beter sig kontraproduktivt, men som av cheferna ändå inte blir upplysta om konsekvenserna av deras agerande. Chefer som inte uppmuntrar medarbetare att initialt själva försöka lösa ev konflikter med andra, utan som omedelbart tar på sig ansvaret att lösa dem. Vilka signaler skickar detta till andra medarbetare? Om vi inte börjar i föräldrarollen, hur ska vi då uppmuntra våra småbarn – eller våra medarbetare för den delen – att bli självständiga, ansvarstagande och lagspelande individer?

 

21 Feb

By

Hur förbereder ditt företag sig för Ledarskap 2.0?

21 februari, 2016 | By |

blogg jan15Jag läste någonstans att 126 000 fyrtiotalistchefer kommer att pensionera sig under de närmaste tio åren. Det innebär ett genomsnitt om ca 48 chefer i veckan som slutar. Om man dessutom beaktar att den yngre generationen inte är så pigg på att bli chefer (mellan 2009 till 2011 halverades antal sökanden per utlyst chefstjänst. Värst är det i offentlig verksamhet), så står vi sannolikt inför en del utmaningar när det gäller tillsättning av chefer framöver.

Hur förbereder sig dit företag för detta?

Tittar man på omvärlden så har den inte blivit enklare att verka i, utifrån ett chefsperspektiv. Vi är nu inne i ”the VUCA-world” (VUCA för Volatile, Uncertain, Complex och Ambiguous). En värld som ger oss fler valmöjligheter än vi någonsin haft tidigare, där det som var sant igår inte är sant idag. Där osäkerheten om vad som ska hända är större än någonsin och där förändringstempot ständigt dras upp (se tidigare blogg om detta).

Vad innebär VUCA-world?

  • Volatile = Instabil – Förändringarna sker i en allt snabbare takt.
  • Uncertain = Osäker – Det blir allt svårare att förutse vad som kommer hända.
  • Complex = Komplex – En förvirrande massa valmöjligheter
  • Ambigous = Tvetydig – En otydlig bild av hur verkligheten ser ut.

Om man lyssnar på IFTF (Institute for the future – http://www.iftf.org/home/ ), ett av världens mest ansedda trendforskarinstitut, så säger de att det kommer att krävas nya viktiga färdigheter för att möta denna VUCA-värld – nämligen med begreppen Vision, Understanding, Clarity & Agility.

  • Vision – Ledaren har en tydlig avsikt och riktning för sina handlingar
  • Understanding – Förmågan att lyssna, förstå och lita på andra.
  • Clarity – Ledare måste vara tydliga med vad de vill åstadkomma samtidigt som de är flexibla med hur det skall åstadkommas.
  • Agility – förmågan att förvänta sig överraskningar och kunna agera.

Hur förbereder sig ditt företag för detta?

Tittar vi också på generationerna som kommer efter fyrtiotalisterna så har det skrivits mycket om bl.a. milleniumgenerationen. Jag läste följande från en av de större enkätundersökningarna.

Milleniums vill ha något att säga till om och bidra med sina idéer. De gillar inte att göra repetitiva eller tråkiga arbeten. De vill ha ett liv utanför arbetet och förväntar tillräcklig flexibilitet för att tillåta dem att uppfylla både sina personliga och yrkesmässiga åtaganden. Men de är inte lata. Milleniums arbetar långa dagar och förväntar sig inte att arbetet stannar av när de lämnar kontoret. De är dessutom tämligen motiverade. De vill bidra inom fler områden än de som deras arbetsbeskrivningar gör gällande. Och de vill flytta uppåt i organisationen.

Vilka tips ger då denna rapport när det gäller ledarskap?

  1. Förklara och involvera dem i dina beslut. Låt dem förstå det större syftet
  2. Ge feedback, effektivt och ofta. Det behöver inte alltid vara ”positivt” utan de vill veta hur de ligger till i relation till vad som förväntas.
  3. Öka din elektroniska kommunikation. Milleniums är den mest uppkopplade generationen i historien och har en intuitiv känsla för alla former av elektronisk kommunikation. (enl. forskning kan 90-talister hantera information från fem parallella kanaler, medan en person från tidigare generationer kan hantera 1,4 informationskällor i taget).
  4. Anamma begreppet ”Work/Life integration” (tyckte det lät bättre på engelska J ) Där tidigare generationer ofta drar en tydlig gräns mellan arbete och privatliv, så är den gränsen mer diffus för många Milleniums. De har vuxit upp med att balansera skola och aktiviteter (sport, vänner, samhällsengagemang, mm) och de är ofta duktiga på att jonglera dessa olika prioriteringar. Arbete behöver alltså inte nödvändigtvis vara skilt från privatliv.
  5. Visualisera framtidsbilden (eller låt dem måla den åt dig!) Milleniegenerationen behöver se var deras karriär är på väg och de vill veta exakt hur man kommer dit. Du kommer sannolikt få spendera tid på deras mål, ambitioner och vad som förväntas av dem på sin karriärväg.

Hur förbereder sig företag för detta?

Jag tror det är dags att uppdatera ledarskapsbegreppet och troligtvis definiera om den så att den passar världen vi lever i nu och framåt och inte gårdagens. Hur skapar vi engagemang och delaktighet? Hur skapar vi självgående medarbetare och team? Hur ser vi till att fördela ansvar och befogenheter för snabba beslut? Allt pekar på att mångfalden kommer att öka (kön, religion, etnicitet, mm), hur hanterar vi detta? Detta bara för att nämna några saker som ”Ledaren 2.0” behöver kunna.

Hur förbereder sig ditt företag för detta?

02 Dec

By

Har VD:ar rätt ledningsgrupp?

2 december, 2015 | By |

vd barometer

 

 

Vi har nyligen genomfört en VD barometer där 300 VD:ar från hela Sverige svarat. Fördelningen på storlek av företag och orter är relativt stor, liksom kön.

Nu vet jag att en enkät inte är någon exakt vetenskap och man får vara försiktig att dra några slutsatser. Men jag kan ändå inte låta att ha mina funderingar och ställa ett antal frågor med hänvisning till svaren.

Var har VD:ar sin fokus?
De svarar försäljning, tillväxt, ekonomi och förändring. Det intressanta är att kunden kommer ganska långt ner och det gör också medarbetarengagemang. Mindre än 5 % svarar att de fokuserar på framtid och utveckling?
På nästa fråga vilka utmaningar de ser för att skapa tillväxt så hamnar affärsutveckling, medarbetarengagemang och ledarskap högst!

Några intressanta reflektioner jag gör är

  • De under 40 tror mer på effektivisering för att skapa tillväxt men 3 ggr mindre än de äldre på innovation – vad ser de som effektiviseringsåtgärder som inte är nya sätt att jobba?
  • De under 40 tror mer på att ledarskap skall bidra till ökad tillväxt samtidigt tror de mindre på större engagemang hos medarbetarna än äldre? Vad vill de ha ledarskapet till, ”peka med hela handen?”
  • Kvinnor tror mer på ökad produktionskapacitet än män. Kvinnor kanske representerar företag med fler ”utbrända” medarbetare? Intressant ändå är att de tror mindre på kompetensutveckling och större engagemang hos medarbetarna för att skapa tillväxt? Skulle mer kompetensutveckling och större medarbetarengagemang kunna leda till mera delaktighet och autonomi hos medarbetarna att skapa lösningar som skulle minska stressen?

Andra funderingar jag har.
Om VD och dennes ledningsgrupp skall peka riktning för organisationen och sedan skapa de bästa förutsättningar för att organisationen att göra sitt bästa för att nå målen så

  • verkar utmaningarna och fokus inte riktigt ligga i paritet med varandra?
  • om dessa är utmaningarna vad gör VD:ar för att säkra handling?
  • undrar jag om VD utgår från att frågor kring medarbetarna och ledarskap sköts av någon annan? HR?

På frågan ”Hur väl fungerar din ledningsgrupp?” säger 60 % att de är nöjda och mycket nöjda. Detta betyder att 1/3 eller 100 av 300 inte är nöjda! Här är det inte stor skillnad på kön eller ålder.

Mina funderingar:

Om Ledningsgruppen är till för att leda företaget mot en framgångsrik framtid i vår hårt konkurrensutsatt omvärld kan man undra om 4 på en 5 gradig skala är tillräckligt?

Ser man bara till 5:orna är det bara ca 1,5 (15,8%) av 10 som är riktigt nöjda. Det är dessutom 1/10 som är mycket missnöjda? Då undrar jag varför de har sin ledningsgrupp? Detta kanske är ett av svaren varför ledningsgrupper generellt sätt spenderar mindre än 5 % av sin tid på att tänka strategiskt och framåtsyftande.

Min undran är om man inte allt för ofta tänker traditionellt(=gammaldags?) när man skapar sin ledningsgrupp. Eller är man bekväm och konflikt rädd?

Man ser till att alla ledningsfunktioner är representerade för att skapa rättvisa?

Det som skulle stödja ledningsgrupper i att vara mer tydliga och stringenta är att de pratar om syftet med ledningsgruppen. När vi är ute och jobbar med ledningsgrupper är det sällan vi ser att alla i ledningsgruppen har en gemensam uppfattning om varför de finns till.

När man ser vad VD:ar behöver utveckla hos sig själva så är svaret förmåga att skapa tid, förmåga att engagera, förmåga att planera. Kan det finnas ett samband mellan dåliga ledningsgrupper och VD:ars brist på tid?

På frågan ”vad ser du för utvecklingsbehov i din ledningsgrupp?” så tycks kvinnorna ha lättare att skapa engagemang och samarbete. De som är yngre än 40 tycks inte ha problem med att alla förstår syftet med ledningsgruppen men ändå svara de att utvecklingspotentialen bland sina ledningsgruppsmedlemmar är att de skall förstå sin ledarroll. De yngre vill också ha mer motstånd i ledningsgrupp dvs. att förslag ifrågasätts.

På frågan Hur skapa medarbetarengagemang?

Svarar de Delaktighet, tydlighet, ansvar och befogenheter och mindre fokus på belöning! Kvinnor vill skapa engagemang genom att ge medarbetarna möjlighet att påverka och vara delaktig, utveckling och mandat med ansvar att påverka. Männen vill också ge medarbetarna möjlighet att påverka och vara delaktig genom att vara tydliga med syfte och mål.

Min tolkning är att kvinnorna vill ge större autonomi åt medarbetarna att skapa ”egna lösningar” medan männen vill skapa delaktighet bara de ligger inom ”deras ramar”?

Läs gärna hela Barometern

Kontaktinformation

Kontakta oss:

Följ oss: